Jag tittade mailen igår innan jag åkte till jobbet. Sedan när jag kom hem tittade jag också mailen några gånger. Men inget svar från Boston. Så jag tänkte att jag nog inte kommer få något svar förrän på måndag morgon. Sedan vid halv sex när jag i princip är på väg ut genom dörren, så ringer hemtelefonen. Min pappa svarar, och han tror att det är hans syster så han skämtar (han håller alltid på så, om man känner honom så förstår man) och säger något i stil med: Hello my name is Tommy. Sedan hör jag att han fortsätter säga något annat på engelska, och sedan ger han mig telefonen. Det enda jag hinner tänka är det kan ju inte vara en familj från USA som ringer, så jag svarar på svenska: Hallå. Och som svar får jag: Hi this is the ***** Family!

Jag blev så himla chockad! Det var pappan från familjen som ringde (jag som hade föreställt mig att det skulle vara en mamma jag skulle prata med första gången). Han frågade om jag hade tid att prata, men jag sa att jag precis var på väg ut och att jag hade en tid att passa men att jag skulle vara hemma hela dagen imorgon. Så han sa att dem skulle ringa imorgon (läs idag) samma tid. Så roligt att dem hörde av sig. Även om jag var så chockad att jag inte riktigt vet vad jag fick fram på engelska. Men han lät verkligen så trevlig. Han lät som tagen ur en amerikansk film.

Det känns ju inte som att det blev en så lyckad start med familjen. Och hur stor är liksom chansen att min pappa svarar något på engelska, också ringer det en familj från USA. Familjen fick sig säkert ett gott skratt. Jag kommer i alla fall vara så nervös senare idag. Men det kommer säkert gå bra. Jag skriver här sedan hur det gick.