Samtalet med Massachusetts
Familjen skulle ringa halv sex, men det dröjde ytterligare två timmar innan telefonen ringde. Jag fick först prata med pappan. Han berättade lite om hur dem bodde, hur jag skulle bo, att dem skulle köpa en bil till Au Pairen och att dem reste väldigt mycket. Han frågade också: "When would you be able to come? In May?". Dem ville att Au Pairen skulle komma innan bebisen var född (innan juli) så att man hinner få en relation till deras andra två barn. Men jag sa att jag tidigast skulle kunna komma i juni. Sedan fick jag prata med mamman också.
Saken är den att familjen verkar hur trevlig som helst. Jag tror verkligen att man skulle kunna få en bra relation till föräldrarna då dem är lite yngre också. Men samtalet blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Dem hade lite dålig koll på saker och ting, och det var inte som att jag kunde fråga alla mina frågor och inte heller som att vi skulle prata igen innan vi bestämde oss för varandra. Det var väldigt pang på, ungefär: "Är du intresserad?". Efter att jag knappt fått svar på några frågor alls. Men efter att jag har tänkt lite så har jag kommit fram till att det nog var så för att familjen inte har så mycket erfarenhet av att prata med blivande Au Pairer. Dem hade bara haft en Au Pair tidigare, men som hade fått slutat för att dem inte kunde kommunicera med henne för att hon inte kunde engelska. Pappan sa: "...but your english is terrific". Man blir så glad av att få höra sådant.
Även om samtalet inte blev vad jag hade förväntat mig så verkar det vara en jättegullig familj. Men det är en sak som gör att jag förmodligen kommer säga nej. Småbarn behöver väldigt mycket uppmärksamhet och hjälp, och att ibland ta hand om två barn under två och ett halvt plus en nyfödd bebis känns inte helt rätt. Jag tvekar inte på om jag skulle klara det, för det vet jag att jag skulle. Men jag skulle inte kunna ge barnen den uppmärksamhet och hjälp de behöver. Det hade varit en helt annan sak om det bara var de två äldre barnen, eller att det var en nyfödd bebis plus ett äldre barn. För även om jag bara skulle ta hand om bebisen på dagarna så skulle jag ta hand om alla tre barnen på helger när det behövs.
Efter att vi hade avslutat samtalet (som inte alls varade särskilt länge) så skickade jag iväg ett mail till mamman med några frågor, då jag tyckte att det mesta var väldigt oklart. Fick ett svar en stund efter som gjorde att det blir ett ännu svårare val då mamman verkar så otroligt snäll. Det är ett väldigt svårt beslut då föräldrarna verkligen verkar toppen, men då situationen med barnen inte känns helt hundra. Och det är ju trots allt barnen jag kommer spendera mycket tid med.
Samtidigt är det svårt att skjuta bort tankarna som: "Kommer det komma en bättre familj? Kommer det komma en till familj överhuvudtaget?". Även om jag vet att det är väldigt osannolikt att det inte skulle komma en till jättebra familj. Det här är ju trots allt den andra familjen, och jag har ju inte ens varit godkänd i två veckor. Jag ska fundera på det här under dagen, och sedan höra av mig till familjen.
Er det noe som sier at denne ikke familien ikke er riktig for deg, så er den kanskje ikke det heller? Veldig viktig at du følger magefølelsen :)
Og du kommer helt sikkert til å få kontakt av flere familier, for som du sier, så har du bare vært godkjent i to uker.
Masse lykke til (:
Prova att läsa ditt blogginlägg högt/tyst för dig själv så förstår du nog vad Du vill. För jag tycker det är rätt tydligt vad ditt beslut blir utifrån vad jag läser här.
Lycka till med allt! Kram :)
Jag håller med Cajsa, ovan. Läs det du skrivit. Jag ser också ganska tydligt vad du borde göra. Följ din magkänsla, du ska leva med barnen i ett år, inte föräldrarna :)
Lycka till!
Säger som dom ovan, följ magkänslan och sen ser det redan ut som du bestämt dig när man läser texten.
Det kommer komma fler med tanke på att du bara vart godkänd i ca. 2 veckor! :D
Det ska kännas bra från början och det verkar som du är lite tveksam. Inget bra.. Följ magkänslan så blir det bra! :D
Lycka till-Kramar