Det har varit en otroligt lång dag, och efter en massa förseningar på tåget jag åkte med till Boston så kom jag till sist fram. Min värdfamilj stod på perrongen (med väldigt trötta barn eftersom det blivit så många förseningar) och tog emot mig. Sedan åkte vi hem till huset, och jag fick middag trots att klockan var väldigt mycket.

Allt känns så himla bra! Familjen verkar vara lika underbar som jag hela tiden har trott. Huset är verkligen jättefint, och mitt rum är supermysigt. Jag kan verkligen se mig själv här i ett år.

Jag orkar inte skriva så mycket mer än så här för jag är så otroligt trött. Imorgon ska i alla fall min värdmamma vara hemma med mig och barnen, och hon sa att jag kan sova så länge jag vill eftersom jag har en massa sömn att ta igen. Så snällt! När jag orkar och har tid så ska jag skriva om vad vi gjorde dom andra dagarna på orientation.