Flyttat från Newton
Igårkväll var jag, Johanna och Kajsa till Marshalls och jag köpte en resväska. Sedan när vi kom hem till Johanna flyttade jag över alla mina saker till den från hennes väska. Och oj vad mycket lättare det är att packa bra när man faktiskt har tid på sig och inte behöver kasta ner sakerna.
Sedan imorse kom Tove till Johanna och hämtade upp mig. Så nu är jag hemma hos Tove i Wellesley. Jag har fått en himla massa mail av min counselor idag. Hon verkar verkligen ha tagit tag i det här med familjerna nu (förmodligen för att en annan counselor har sagt åt henne). Men det hade ju varit bättre om hon hade gjort det redan förra veckan. Men bättre sent än aldrig antar jag! Jag har fått mail om familjer som finns i Michigan, Colorado och flera i New Jersey. Så jag har sagt att jag är intresserad av att veta mer om alla, så förhoppningsvis händer det något snart. Dessutom fick jag veta att familjen i Virginia inte var intresserad av att prata, och jag fick mer information om California-familjen.
Hej Gullungen min.Jag trodde att du skulle komma hem snart.Men du kämpar på.Jag såg att du hade en familj i New Jersey(gissa vem som bor där)ha ha.Då kommer jag iallafall.Hoppas att det ordnar sej för dej.Du är jätteduktig.Håller tummarna för dej.Saknar dej fortfarande.Jättekram o puss från mej.
Hoppas du hittar någon bra familj nu annars är du jätte välkommen hem lilla gumman,jag saknar dig jätte mycket .en stor kram o lycka till
Håller tummarna för att du får tag på en snäll och trevlig familj. Du är en kämpe du! Själv hade jag redan varit hemma :)( Hade aldrig vågat åkt för den delen heller :)! )
Håller tummarna för att du hittar en familj som känns rätt för dig! :)
Har också en fråga - hur pass mycket du tycker att man ska lita till sin magkänsla i matchningsprocessen? Jag är själv i matchningsprocessen nu med SI, och pratar med en familj som är jättetrevlig, och egentligen har det allra mesta jag söker i en familj. Nu frågade de alldeles nyss om jag ville bli deras nästa Au Pair, och trots att jag egentligen inte kan sätta fingret på vad som är "fel", så säger min magkänsla bara nej. Funderar på om det kanske bara är nervositet för att det liksom börjar bli mer "verkligt" att jag ska åka, för det känns så dumt att tacka nej till en trevlig, rolig och ärlig familj som det egentligen inte är något direkt "fel" på. Men samtidigt vill man ju att det ska kännas helt rätt. Men det kanske aldrig kommer en familj som det känns helt rätt med? Det här är min sjätte matchning hittills.
Haha, det här blev ju en halv bok. Hoppas du orkat läsa och kanske har något bra råd att komma med. Jag har läst igenom alla dina inlägg under matchningsprocessen, och det kändes som att du var bra på att sålla vilka familjer som passade dig och vilka som inte gjorde det. Och som sagt, hoppas verkligen att du hittar en ny familj som passar dig!
