För många tankar
Först och främst: förlåt för att jag inte har svarat på alla kommentarer! Men ni ska veta att det betyder otroligt mycket när ni skriver en liten rad här, på Facebook eller i ett mail. Tack för allt stöd ♥
Idag har varit och är en tung dag. Jag tänker konstant så jag blir alldeles snurrig av alla tankar. Just nu är jag som "avdomnad" i huvudet, jag vet inte längre vad jag ska tänka. Ska jag ställa in mig på att komma hem? Vad ska jag göra om jag kommer tillbaka till Sverige? Ska jag ställa in mig på att komma till en ny familj? Vad vill jag komma till för familj? Vad ska jag prioritera hos den nya familjen? Ååååh, jag blir galen! Dessutom bor jag i ett hus där jag inte längre känner mig välkommen.
Jag skickade ett mail till familjen i Florida igår eftermiddag om att jag kunde prata idag, men jag fick inget svar på det. Sedan skickade jag ett till idag på eftermiddagen, men jag har inte fått något svar på det heller. Så jag vet inte vad som händer där. De skrev ju trots allt att de var "very excited" att prata med mig. Idag hörde i alla fall en till familj av sig. Det var en ensamstående mamma med en 13-årig pojke utanför New York. Men jag skrev tillbaka på en gång och sa att jag inte var den rätta au pairen för den familjen. Jag kom inte hit för att ta hand om en 13-åring. Sedan hörde en annan familj av sig som bor i Winchester, norr om Boston. De har en flicka på 4 år och en pojke på 6 år, men mer än så vet jag inte. Jag ska förmodligen träffa den värdmamman på söndag och äta lunch med henne. Tydligen så gick jag officiellt in i rematch på tisdagen så jag har bara varit i rematch i två dagar, så det känns ju lovande att det redan har hört av sig tre familjer.
Igår gick jag ut och gick med Johanna i regnet på kvällen. Sedan när jag hade värmts upp igen av en varm dusch så kom Mikaela och hämtade mig och vi åkte till Panera Bread. Vi insåg då att den enda dagen som finns kvar att vi kan träffas på om jag åker härifrån är på tisdag, för hon kommer vara bortrest - det kändes verkligen så påtagligt då att jag verkligen kommer lämna alla fina vänner här.
Jag kom på att jag inte har lagt upp bilderna från Six Flags än. Här är i alla fall en bild från den dagen.
Idag har varit och är en tung dag. Jag tänker konstant så jag blir alldeles snurrig av alla tankar. Just nu är jag som "avdomnad" i huvudet, jag vet inte längre vad jag ska tänka. Ska jag ställa in mig på att komma hem? Vad ska jag göra om jag kommer tillbaka till Sverige? Ska jag ställa in mig på att komma till en ny familj? Vad vill jag komma till för familj? Vad ska jag prioritera hos den nya familjen? Ååååh, jag blir galen! Dessutom bor jag i ett hus där jag inte längre känner mig välkommen.
Jag skickade ett mail till familjen i Florida igår eftermiddag om att jag kunde prata idag, men jag fick inget svar på det. Sedan skickade jag ett till idag på eftermiddagen, men jag har inte fått något svar på det heller. Så jag vet inte vad som händer där. De skrev ju trots allt att de var "very excited" att prata med mig. Idag hörde i alla fall en till familj av sig. Det var en ensamstående mamma med en 13-årig pojke utanför New York. Men jag skrev tillbaka på en gång och sa att jag inte var den rätta au pairen för den familjen. Jag kom inte hit för att ta hand om en 13-åring. Sedan hörde en annan familj av sig som bor i Winchester, norr om Boston. De har en flicka på 4 år och en pojke på 6 år, men mer än så vet jag inte. Jag ska förmodligen träffa den värdmamman på söndag och äta lunch med henne. Tydligen så gick jag officiellt in i rematch på tisdagen så jag har bara varit i rematch i två dagar, så det känns ju lovande att det redan har hört av sig tre familjer.
Igår gick jag ut och gick med Johanna i regnet på kvällen. Sedan när jag hade värmts upp igen av en varm dusch så kom Mikaela och hämtade mig och vi åkte till Panera Bread. Vi insåg då att den enda dagen som finns kvar att vi kan träffas på om jag åker härifrån är på tisdag, för hon kommer vara bortrest - det kändes verkligen så påtagligt då att jag verkligen kommer lämna alla fina vänner här.
Kommentarer
Postat av: Alice
Det låter som att du har en bra inställning i alla fall! Kom ihåg varför du gjorde detta från början, och påminn dig själv om dig hela tiden. Tappa inte självförtroendet, utan - som min LCC sa - omge dig med plexiglas när du pratar med din familj om de får dig att känna dig ovälkommen eller dålig.
När du pratar med nya värdfamiljer så fokusera på allt positivt, att du fortfarande är jätteexalterat att få avsluta ditt år på ett bra sätt! Styrkekramar!
Trackback
