Igårkväll var jag, Johanna och Kajsa till Marshalls och jag köpte en resväska. Sedan när vi kom hem till Johanna flyttade jag över alla mina saker till den från hennes väska. Och oj vad mycket lättare det är att packa bra när man faktiskt har tid på sig och inte behöver kasta ner sakerna.

Sedan imorse kom Tove till Johanna och hämtade upp mig. Så nu är jag hemma hos Tove i Wellesley. Jag har fått en himla massa mail av min counselor idag. Hon verkar verkligen ha tagit tag i det här med familjerna nu (förmodligen för att en annan counselor har sagt åt henne). Men det hade ju varit bättre om hon hade gjort det redan förra veckan. Men bättre sent än aldrig antar jag! Jag har fått mail om familjer som finns i Michigan, Colorado och flera i New Jersey. Så jag har sagt att jag är intresserad av att veta mer om alla, så förhoppningsvis händer det något snart. Dessutom fick jag veta att familjen i Virginia inte var intresserad av att prata, och jag fick mer information om California-familjen.

Jag var och träffade familjen i Lexington igår. De var en jättetrevlig familj och barnen var väldigt väluppfostrade. Jag var väldigt nära på att tacka ja. Men så har jag tänkt och tänkt och tänkt.. Och jag kom fram till att jag inte mår tillräckligt bra för att först flytta till en familj i sex veckor, och sedan flytta till ännu en familj efter det. Det känns bara för jobbigt att behöva börja om på nytt två gånger. Så jag valde att tacka nej till dem.

Och eftersom min counselor inte gör något så var jag bara ett klick ifrån att boka en flygbiljett till ett flyg som lämnar Boston imorgonkväll. Men så ringde jag min counselor och skulle berätta det, och då fick hon helt plötsligt lite eld i baken. Då kunde hon helt plötsligt maila andra counselors och försöka hitta en familj till mig. Så hon hittade en i Virginia och en i California som skulle kunna passa mig. Så nu har hon sagt att jag är intresserade av dem, så förhoppningsvis hör dom av sig! Snälla håll tummarna för mig.

Jag kan inte stanna längre här hos Johanna, men som tur är så är Tove så snäll att jag kan komma till henne i några dagar. Så hon kommer och hämtar upp mig imorgon. Så jag blir i alla fall kvar till helgen. Nu är det bara att hoppas på att något händer under de här dagarna.

Jag uppdaterar er om läget när möjlighet finns.

Idag är det 17 grader här i Boston! Lite avundsjuka där hemma? Nu åker jag och Johanna in till Boston.

Såg att jag hade skrivit fel igår, vi såg ju såklart Män som hatar kvinnor. Johanna gillade den! Det kändes dock lite konstigt att se på en svensk film här i USA, och det blev väldigt konstigt när Johanna började prata engelska. Haha. Ikväll ska vi nog se film nr. 2.

Jessica och Anders, jag hoppas att Minnahs dop går jättebra idag! Jag önskar att jag kunde vara där.

Så var det fredag igen!

Jag och Johanna tog som planerat med oss ett av hennes värdbarn till en farm idag, där jag har varit tidigare med mina (förra) värdbarn. Vi hade ingen GPS, men efter några felkörningar så hittade vi tillslut till farmen. Vi var där i några timmar och sedan åkte vi tillbaka hem igen. Efter lite lunch i form av rester från gårdagens Thanksgiving-middag så gav vi oss iväg, bara jag och Johanna, till Natick Mall. Därifrån kom vi med några fynd - 40% rabatt i många butiker. Och jag tänkte att ett till plagg kan ju varken göra till eller från i resväskorna. Haha. Sedan köpte jag också en massa sidor till min scrapbook. Så nu har jag 100 (!) sidor att klistra in en massa fina minnen på (dock var 20 av sidorna missfärgade så jag måste försöka leta upp butiken inne i Boston imorgon och byta). Innan vi åkte hem igen så åkte vi till Star Market i Chestnut Hill och köpte en brownie-mix, också åt vi middag på ett ställe där bredvid.

Nu sitter jag här och väntar på att Johanna ska bli klar med läggningen av barnen, och när hon är det ska vi baka brownies. Sedan kommer Kajsa, och då ska vi äta brownies och se på Flickan som lekte med elden.

Och just det, fortfarande inte något nytt på värdfamiljs-fronten. Min counselor verkar ha gått upp i rök..

En sista sak också, vi hade 15 grader plus i förmiddags i skuggan. Så varmt!

Igår var jag alltså på middag hos en familj i Brookline. Jag tog T:et dit och stannade i ungefär 2,5 timme. Men tyvärr så är det absolut ingen familj för mig. På hela den tiden jag var där så såg jag inte ett leende från mamman en ända gång. Det kändes inte alls som en glad familj. Jag skulle ju såklart överleva att vara där, men det kändes som helt fel stämning i huset för min del. Det var en himla massa saker som bara kändes fel. Så jag vet inte riktigt var det lämnar mig.. Min counselor verkar inte alls lägga ner mycket energi längre på att hitta en familj till mig.

Hur som helst, idag är det Thanksgiving här i USA. En väldigt stor högtid som går ut på att man ska vara tacksam och äta mat i stora mängder. Så det är vad vi har gjort idag! Dagen började med att jag och Johanna gick upp tidigt. Vi åkte först till Newton Centre där vi tänkte äta frukost på Panera Bread, men det var stängt. Så då gick vi till Starbucks istället som var öppet. Där åt vi en god frukost innan vi åkte vidare till tyska Reike där vi skulle baka inför Thanksgiving. Precis utanför hennes hus stötte vi på ungefär 15 livslevande kalkoner (!), och fy vad läskiga dem är. Vi tillbringade i alla fall hela förmiddagen med att baka österrikisk apfelstrudel och även cupcakes med jordgubbsfyllning och grädde och choklad på toppen.

När vi var klar med det åkte jag och Johanna vidare till hennes lagkaptens (Johanna spelar ishockey här) systers hus där vi var bjudna på Thanksgiving-middag. Det var verkligen så typiskt amerikanskt där! Och så himla trevligt. Vi åt och åt och åt - kalkon, sweet potato, stuffing, cranberry sauce m.m. Vi blev så mätta av det och trodde inte att vi skulle kunna äta något mer på många timmar, men så tog dem också fram en massa desserter. Så man kan lugnt sagt säga att vi rullade därifrån. Men det var verkligen trevligt där, och det var så gulligt av dem som bjöd in oss. Kul att ha firat Thanksgiving så amerikanskt som det kan bli. Jag fick en ganska rolig fråga där också: "Do you understand Swedish?".

Efter det åkte vi och hämtade upp Reike och sedan åkte vi till Johannas hus för Thanksgiving-middag nummer 2 med hennes värdfamilj. Som tur var så drog det ut lite på tiden innan vi började äta, annars hade jag inte fått i mig något alls. Den middagen var i alla fall också väldigt god! Återigen kalkon, sweet potato (den här gången sweet potato med marshmallows, som är väldigt traditionellt), stuffing, cranberry sauce m.m. Och till efterrätt bjöd vi på våra cupcakes och apfelstrudeln - mycket uppskattat och mycket gott. För att sammanfatta dagen kan jag verkligen säga att den har varit jättebra, och den fick mig verkligen att tänka på annat.

Tyvärr så är de ända bilderna jag har från idag på maten. Så jag kan ju i alla fall visa upp det tänkte jag:









Imorgon, eller rättare sagt inatt, är det något som kallas för Black Friday här i USA. Nästan alla butiker öppnar då mitt i natten och börjar sin rea, så folk kliver upp mitt i natten för att shoppa till otroligt låga priser. Men jag och Johanna ska inte göra det. Vi tänkte kanske åka till mallet en stund på eftermiddagen istället när alla galna människor har åkt hem. Men först ska Johanna jobba i några timmar på förmiddagen, så då ska jag följa med henne och hennes 2-åriga värdbarn till en farm. Sedan på kvällen ska hon jobba i några timmar igen när barnen sover så då ska vi se Flickan som lekte med elden - med engelsk text såklart.

Nu sitter jag på Panera Bread i Needham. Jag tog en promenad hit för lite frukost i form av en bagel med cream cheese + yoghurt, jordgubbar och müsli. Väldigt gott!

Att vara au pair är verkligen en känslomässig berg-och-dalbana. Och att vara au pair och vara i rematch är ännu värre. Ena sekunden vill jag bara ge upp och åka hem, medans jag nästa sekund verkligen vill försöka hitta en familj och stanna här. Igår fick jag ett erbjudande av en counselor i Lexington (ligger norr om där jag bor just nu). Det finns en familj där som behöver en au pair till mitten av januari. Så jag skulle kunna jobba för dem i 7 veckor, och under tiden leta efter en familj som jag kan komma till efter det. Det låter ju helt otroligt lite att vara hos en familj i 7 veckor, men samtidigt så är det tydligen väldigt svårt att hitta en familj såhär nära jul. Den familjen verkar i alla fall vara jättegullig och de verkar vara väldigt hjälpsamma. Och den counselorn som är i det området verkar också väldigt hjälpsam. Jag pratade med familjen på telefon igår, och då bestämde vi att jag ska komma och äta frukost på söndag hemma hos dem. Dem äter tydligen alltid pannkakor av något slag eller våfflor på söndagar, och på söndag är det svenska pannkakor som står på tur. Så värdpappan sa att han kände pressen nu när jag skulle äta med dem om dem verkligen smakar som riktiga svenska pannkakor. Haha. Dem verkar verkligen ha humor.

Ikväll ska jag äta middag med en familj i Brookline. Jag vet inte riktigt vad jag känner för den familjen. Jag får väl se hur det känns efter att jag har varit där ikväll. Det stora minuset är väl att jag aldrig skulle köra bil, utan jag skulle behöva ta tunnelbanan överallt.

I helgen var jag, Johanna och Theresa upp i Prudential Center där man kan se ut över Boston. Det var verkligen värt att åka upp dit! Här är två bilder:

Tack så jättemycket till alla som hör av sig och bryr sig ♥

Jag bor fortfarande här hos Johanna, där jag har det himla bra! Jag har sagt nej till några familjer nu som inte har känts 100% rätt. Det är dock en himla massa press från alla counselors att bara välja en familj för att få stanna i landet. Men om jag ska komma till en ny familj så vill jag verkligen att det ska kännas rätt. Så jag tänker vänta och se om det kommer någon som känns som en familj som skulle passa mig, och om det inte gör det så åker jag hem. Självklart vill jag vara kvar här eftersom jag hade ställt in mig på att vara här i ett år, men samtidigt så har jag mått så dåligt i så många veckor nu att jag inte har så mycket energi kvar.

Så nu om dagarna hänger jag med Johanna och hennes söta 8-månaders bebisar. Väldigt härligt. Nu ska vi snart gå ut på en promenad med dem, och sedan ikväll ska jag och Johanna ta en promenad till Newton Centre och äta lite middag. Mycket mer än så är det nog inte som händer, jag sitter mest bara och väntar på domen om jag ska åka hem eller inte. Jag tittade förresten på vad en flygbiljett hem till Sverige kostar, och de flesta ligger på 1000-2000 dollar. Helt sjukt dyrt. Men det fanns några datum när det kostar ungefär 500 dollar också. Så om jag åker hem så är det väl bäst att försöka hitta en sådan billig biljett.

Och just det.. Den värdmamman som jag träffade för lunch i söndags skulle tyvärr fortsätta leta efter en annan au pair. Så himla synd för det var en jättebra familj. Men hon träffade mig ju verkligen på sämsta tänkbara tidpunkt då jag tio minuter innan hade blivit utkastad ur huset. Men det är ingen mening att gå och tänka på hur det skulle ha varit om vi hade träffats på en annan tidpunkt. Det är väl bara att gå vidare.

Saker och ting blir ju inte lättare heller av att jag får höra hur svårt det är att hitta en familj såhär nära jul. På vissa counselors så låter det som att det är hopplöst..

Jag vill inte oroa er, men jag blev utkastad ur huset imorse. Som tur är så har jag en himla fin granne, Johanna, som har väldigt snälla värdföräldrar som låter mig sova här i några dagar.

När jag fick veta att jag skulle ut ur huset så tänkte jag att jag skulle åka hem på en gång. Men sedan åt jag lunch med en värdmamma som var så himla trevlig, så då fick jag lite hopp. Men just nu vet jag inte vad som kommer hända. Jag kanske är hemma i Sverige igen redan nästa helg. Jag vet inte ens om jag har någon energi för att vara kvar i det här landet. Jag är så fruktansvärt less.. Men vi får väl se vad som händer.

Jag har tyvärr inte skrivit här på några dagar nu.. Jag lever i alla fall! I fredags blev det middag i Natick med Johanna och Kajsa och sedan gick vi på premiären av Breaking Dawn. Idag har jag spenderat hela dagen i Boston med österrikiskorna Johanna och Theresa - himla bra dag.

Bild från idag:



Just nu mår jag så fruktansvärt dåligt. Mina nuvarande värdföräldrar beter sig bara värre och värre mot mig. Idag fick jag ett sms av min värdmamma där hon skrev på ett "fint" sätt att de vill ha ut mig ur huset. Det gjorde hon även fast min counselor har sagt till dem att jag måste få bo kvar där i två veckor, och det har bara gått 4 dagar. Jag vill bara härifrån NUUUU! Många gånger tänker jag bara att jag vill packa mina väskor och åka till Logan Airport och sätta mig på ett flygplan hem till lilla landet lagom. Men det som stoppar mig är att jag inte vet vad jag ska göra nära jag kommer hem. Jag trodde ju att jag skulle vara borta i ett år, så jag har ingen plan.. Jag är less på att bli behandlad såhär. Jag vill bara gå och lägga mig och vakna upp och upptäcka att allt var en mardröm. Jag pratar just nu med flera familjer, men jag vet inte vad jag ska tänka om dem. Dessutom känns det som att jag har väldigt mycket press på mig att bara välja någon. Men jag vill komma till en familj som känns som den rätta. Det jobbigaste är just nu att jag kommer ha väldigt svårt att lita på andra värdföräldrar efter att mina nuvarande ändrade sina personligheter över en natt.

Imorgon ska jag i alla fall prata på telefon/Skype med några familjer och dessutom träffa en värdmamma och äta lunch.

Resväskorna är sedan igårkväll på plats i mitt rum. Frågan är bara var de ska resa? Och när borde jag börja packa?

Först och främst: förlåt för att jag inte har svarat på alla kommentarer! Men ni ska veta att det betyder otroligt mycket när ni skriver en liten rad här, på Facebook eller i ett mail. Tack för allt stöd ♥



Idag har varit och är en tung dag. Jag tänker konstant så jag blir alldeles snurrig av alla tankar. Just nu är jag som "avdomnad" i huvudet, jag vet inte längre vad jag ska tänka. Ska jag ställa in mig på att komma hem? Vad ska jag göra om jag kommer tillbaka till Sverige? Ska jag ställa in mig på att komma till en ny familj? Vad vill jag komma till för familj? Vad ska jag prioritera hos den nya familjen? Ååååh, jag blir galen! Dessutom bor jag i ett hus där jag inte längre känner mig välkommen.

Jag skickade ett mail till familjen i Florida igår eftermiddag om att jag kunde prata idag, men jag fick inget svar på det. Sedan skickade jag ett till idag på eftermiddagen, men jag har inte fått något svar på det heller. Så jag vet inte vad som händer där. De skrev ju trots allt att de var "very excited" att prata med mig. Idag hörde i alla fall en till familj av sig. Det var en ensamstående mamma med en 13-årig pojke utanför New York. Men jag skrev tillbaka på en gång och sa att jag inte var den rätta au pairen för den familjen. Jag kom inte hit för att ta hand om en 13-åring. Sedan hörde en annan familj av sig som bor i Winchester, norr om Boston. De har en flicka på 4 år och en pojke på 6 år, men mer än så vet jag inte. Jag ska förmodligen träffa den värdmamman på söndag och äta lunch med henne. Tydligen så gick jag officiellt in i rematch på tisdagen så jag har bara varit i rematch i två dagar, så det känns ju lovande att det redan har hört av sig tre familjer.

Igår gick jag ut och gick med Johanna i regnet på kvällen. Sedan när jag hade värmts upp igen av en varm dusch så kom Mikaela och hämtade mig och vi åkte till Panera Bread. Vi insåg då att den enda dagen som finns kvar att vi kan träffas på om jag åker härifrån är på tisdag, för hon kommer vara bortrest - det kändes verkligen så påtagligt då att jag verkligen kommer lämna alla fina vänner här.

Idag fick jag ett mail av en familj som bor i Florida som var väldigt intresserade av att prata med mig. Familjen verkar vara jättebra! De har tre pojkar - tvillingar på 16 månader och en på tre och ett halvt år. Det skulle vara mycket jobb, men den äldsta pojken går på preschool måndag-fredag 8.30-2.30 varje dag så det skulle bara vara 2,5 timme varje dag som jag hade alla tre. Jag vet inte riktigt var i Florida som familjen bor, det står bara South Florida. Men jag vet i alla fall att det är tio minuter till stranden och en timme till Miami. Förhoppningsvis ska vi prata på Skype imorgon.

Jag pratade dessutom med min counselor alldeles nyss och hon sa att hon hade pratat med fem familjer som verkade intresserade av att kontakta mig. Hon sa återigen att jag absolut inte ska oroa mig för att inte hitta en familj.

Jag har precis pratat med hon som är counselor i området bredvid här. Hon har en familj som bor i Canton, MA som har en 8 månaders bebis och en 5-åring. Det är en jättebra familj, men hon tyckte inte att det skulle vara en bra situation för mig för då jag skulle aldrig få köra bil. Därför skulle jag vara fast i huset både när jag jobbade och på min fritid. Men sedan hade hon en ny familj. En familj som bor i Brookline, MA (väldigt nära Boston) som har två pojkar - en på 2 år och en på 6 år. Det var samma sak där att man inte skulle köra bil, men familjen bor alldeles bredvid tunnelbanan. Så hon hade gett den familjen mina kontaktuppgifter, så vi får väl se om dem ringer.

Hon sa i alla fall att: "You don't have to worry at all, you will definitely find a new family." Det känns ju väldigt skönt att höra. Idag har jag och minstingen haft en jättebra dag! Vi har spenderat den med att leka hemma hos Johanna med hennes 8 månaders-tvillingar. Tvillingarna och min lilla tjej är alldeles fascinerade av varandra. Jag tror att jag slutar 4.30 idag så det är bara två timmar kvar tills dess. Efter det ska jag gå ut på en lång promenad med Johanna, och senare ikväll kommer Mikaela och hämtar upp mig. Det blir kanske fika på Starbucks eller något.

Igår köpte jag, Johanna och Kajsa biljetter till Breaking Dawn som har premiär på fredag. Så på fredag blir det först middag och sedan bio med fina vänner. Jag behöver verkligen något att se framemot så det blir kanon! Resten av helgen ser ut som att den till en del kommer spenderas inne i Boston. Jag måste ju passa på att spendera tid i mitt älskade Boston eftersom jag förmodligen kommer flytta härifrån. Och på måndag ska vi nog till Boston College och se på en basketmatch, det ska bli kul.

Nu är det dags att sova för imorgon börjar jag jobba 6.45. Dagen kommer jag och lilla tjejen spendera hemma hos Johanna med henne och hennes söta bebisar.

Förresten, vad många som har hittat hit till bloggen på senaste. Kul!

Hösten i New England är väldigt fin. Såhär såg det ut på gatan bredvid där jag bor förra veckan.

Jag kan ju inte direkt påstå att jag mår superbra just nu. Stämningen här hemma i huset är hemsk. Det känns som att mina värdföräldrar knappt vill prata med mig och de beter sig på många sätt inte som att dem är 30 år gamla. Det som känns bra är att om två veckor så behöver jag inte vara här längre, för då är jag förhoppningsvis påväg till en ny familj.

Jag flydde ut ur huset ikväll efter en väldigt hemsk jobbdag. Jag tog en lång promenad till Kajsa där jag umgicks med henne och hennes värdbarn när hon jobbade. Jag klarar verkligen inte av att vara här hemma just nu, för det känns som att dem inte vill ha mig här. Men som jag och Kajsa sa ikväll, det finns ju så mycket värre saker än det som jag går igenom nu. Det gäller att tänka positivt. Jag antar att jag borde börja packa ner mina saker också så att jag är redo att flytta härifrån, så jag får nog fråga mina värdföräldrar imorgon om de kan ta ner mina resväskor från vinden.

Min counselor ringde mig ikväll, och hon håller ju just nu på att leta efter en värdfamilj som kan passa mig. Och hon lät väldigt positiv över att jag kommer hitta en ny familj.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite hur läget ligger till för mig.

Ända sedan min första arbetsdag i min värdfamilj så har jag inte haft en bra relation med mitt 5-åriga värdbarn. Hon har från dag ett inte accepterat mig. Hon är varje dag fruktansvärt elak mot mig (det är svårt att förklara hur hon beter sig, men hon beter sig definitivt inte som att hon är fem år gammal). Och när hon inte är elak så lyssnar hon i stort sett aldrig på mig utan ignorerar mig bara. Det låter helt sjukt att en 5-årig flicka kan få en att må så dåligt som jag gör varje dag jag är med henne, men det är så det är. Jag är en person som inte ger upp i första taget så jag har stått ut och trott att en dag så kanske hon ändrar sitt beteende. Men de senaste veckorna så är det många andra omständigheter som har gjort att bägaren har runnit över.

Jag vill inte må såhär i åtta månader till, så jag har nu tagit beslutet att gå in i rematch. Rematch innebär att jag har två veckor på mig (man kan få längre tid på sig om man anses vara en bra au pair och om man har någonstans att bo) att hitta en ny värdfamilj. En av de som jag har pratat med från Au Pair in America är väldigt positiv över att jag kommer hitta en ny familj - jag är svensk, har bra bilerfarenhet, bra barnerfarenhet, jag är kvalificerad att ta hand om barn under två år och jag har en bra anledning till att gå in i rematch.

Idag var min counselor här och vi pratade igenom situationen. Sedan pratade hon även med min värdmamma och efter det satte hon mig i rematch. Så nu är det bara att vänta på att någon familj ringer och är intresserad.

Så om några veckor kan jag antingen vara i en ny familj eller så är jag tillbaka i Sverige. Jag har fullt ut accepterat att jag kan behöva åka hem till Sverige igen. Jag vill såklart absolut inte det, men om det skulle hända så skulle jag inte alls känna att det är ett misslyckande. Jag har redan fått se så mycket av USA och jag har växt otroligt mycket som person, så jag skulle ändå vara glad över de här fyra månaderna som jag har spenderat här. Men självklart håller jag alla tummar och tår för att jag hittar en familj som passar mig någonstans i USA.

Nu sitter jag på Commuter Rail på väg från Rhode Island tillbaka hem till Boston. Helgen här hos Veronica har varit jättebra! Så skönt att få tänka på något annat.

I fredags när jag kom dit kom Veronica och hämtade upp mig på tågstationen och sedan åkte vi runt lite och hon visade mig området. Sedan åkte vi till Stop&Shop och handlade. Sedan när vi kom hem till henne gjorde vi i ordning lite gott att äta. Jordgubbar, smält choklad, hallonkaka och Ekströms vaniljsås (som jag hade med mig från IKEA). På lördagen började dagen med jättegoda amerikanska pannkakor som Veronicas värdpappa hade gjort. Sedan åkte vi till en stad i Connecticut som heter Mystic - mysig liten stad. Vi fick veta att Julia Roberts spelade in en film där på 80-talet som heter Mystic Pizza. Så självklart var vi tvugna att gå till restaurangen Mystic Pizza där filmen utspelar sig. Det stod överallt att deras pizza var "a slice of heaven", och det var den verkligen - sååå god! Efter att vi hade gått runt där i staden i några timmar så åkte vi vidare till Westerly i Rhode Island. Där var det dock inte så mycket att göra så då åkte vi tillbaka till där Veronica bor. Där blev det ett Starbucks besök medans vi väntade på en tjej som heter Josefine. Sedan mötte vi henne på Applebee's för god middag och mycket prat. Efter det gick vi på bio och såg The Time. Den verkade inte så bra genom att ha sett trailern, men den var faktiskt jättebra! Idag sov vi ut och sedan tog vi bussen till Providence. Så där har vi gått runt hela dagen, och vi var bland annat till Brown University.

Såhär löd förresten konversationen med mannen på tåget som jag betalade till nyss:
Han: You're not from around here, are you?
Jag: No.
Han: Hmm... Sweden?
Jag: Yes. Good guess!

Jag gissar på att det var det blonda håret som avgjorde saken, haha. Om jag inte kommer hem allt för sent så kanske jag lägger upp lite bilder från helgen.

Jag klarade mig igenom jobbdagen och nu sitter jag på tåget på South Station. Idag är det Veteran's Day här i USA så alla skolor var stängda, vilket innebar att jag hade alla tre barnen idag. Men det gick över förväntan bra. Johanna kom över till mig när barnen sov innan jag hade slutat. Sedan när jag slutade 2.30, två timmar tidigare än vanligt för att jag har börjat tidigare i flera dagar, så tog vi tunnelbanan in till Boston. Det tog längre tid än vanligt att ta sig in till Boston idag av någon anledning, men när vi var framme så gick vi direkt till Quincy Market. Där köpte jag en present till någon hemma i Sverige som jag ska gå och skicka på måndag och sedan gick jag och köpte en Boston-tröja - i fall att jag inte är kvar här snart så måste jag ju ha en. Efter det köpte vi något att äta innan vi promenerade till South Station. När vi kom dit fick vi oss verkligen ett gott skratt. Jag hade råkat köpa en tågbiljett för ett tåg som gick 6.15am, alltså imorse. Haha. Det var ju tur att det upptäcktes. De var så snälla här att jag fick en ny biljett för ett tåg som går 6.50pm - det skulle ju aldrig hända med SJ i Sverige. Så nu sitter jag på tåget på väg mot Veronica i Rhode Island.

Jag hoppas ni alla i Sverige får en jättebra helg! Så skriver jag igen på söndag eller måndag.

Kramar

Ikväll blev det middag med Tove på California Pizza Kitchen i Wellesley. Sedan förflyttade vi oss över gatan till Starbucks för lite häng där, och efter en stund kom även Mikaela dit. Härlig kväll. Så skönt att få komma ut ur huset.

Jag kom på att jag har ju fortfarande inte visat bilder sedan jag var och tittade på amerikansk fotboll förra veckan, så det är väl dags att göra det. Vi förstod oss verkligen inte på spelet, och vi var nog mer fascinerade av lagets cheerleaders. Haha. Men det är verkligen kul ändå att ha varit på en match, och när man satt där så kändes det verkligen amerikanskt. Amerikansk fotboll är ju verkligen så amerikanskt det kan bli. Häftigt var det också att man såg husen i Boston upplysta där vi satt på arenan. Tyvärr så förlorade Boston College ganska stort mot Florida State.

Tyvärr så har jag inte skrivit så mycket här de senaste dagarna. Men det är för att jag har väldigt mycket att tänka på. Kort sagt så kan jag säga att bägaren har runnit över. Förändringar kommer inom det närmaste att ske. Det låter väldigt vagt, men nästa vecka kommer allt att få en förklaring. Nu är det bara två jobbdagar kvar den här veckan och sedan på fredag åker jag till Veronica i Rhode Island och stannar där tills på söndag. Det ska bli så kul!

Förresten så hade vi sommarvärme här i Massachusetts idag den 9 november - avundsjuk?

Gissa var jag har varit ikväll? På en NHL-match! Så häftigt.

Jag, Johanna och Kajsa åkte in till Boston ikväll för att se Boston Bruins möta New York Islanders i TD Garden (arenan var så himla stor!). Ishockeyn här är ju verkligen på en helt annan nivå. Det är ett helt annat tempo och det händer hela tiden något. Dock är det knappt några avblåsningar och utvisningar. Matchen började med att Bruins gjorde mål efter bara några minuter, och det slutade med att de vann med 6-2. I början av första perioden blev det ett så sjukt slagsmål, så annorlunda i jämförelse till hur det går till när det spelas ishockey i Sverige. Två spelare kastade av sig sina handskar och kastade iväg klubborna och sedan var det som att de slogs i en boxningsring, och här blåser inte domarna av när det blir slagsmål.

Det var i alla fall sjukt häftigt att få se en NHL-match, och jag skulle gärna gå på en igen.

Jag vill bara säga tack till min fina familj och mina fina vänner som finns där och stöttar mig ♥

Jag började redan kl. 6.15 igårmorse så jag fick också sluta lite tidigare, och då blev det skypning med Sverige ♥ Sedan gjorde jag mig i ordning och efter det traskade jag bort till Johanna. Vi hoppade på T:et mot Boston och sedan mötte vi upp Lisa. Därefter mötte vi upp två tjejer från Österrike, två från Tyskland och en från Frankrike. Väl framme i Boston gick vi till Vapiano för att äta en väldigt sen middag. Väldigt trevligt var det. Det var skönt också att få prata med en massa andra au pairer om hur jag känner. Efter någon timme på restaurangen tog vi T:et hem och jag, Johanna och Lisa åkte till J.P. Licks i Newton Centre innan vi åkte hem och sov.

Nu ska jag göra mig klar, för om en timme kommer Evelina och hämtar upp mig. Sedan bär det av till IKEA med henne, Tove och Frida - vi åker hem till Sverige för några timmar. Efter vistelsen på IKEA ska jag åka med Kajsa in till Boston för att möta upp Veronica som kommer och hälsar på oss!

Jag bjuder på några Halloween bilder:

Nu är jag tillbaka med lite mer energi!

Så i tisdags hände det något som var väldigt hemskt. Jag höll på att vika barnens tvätt när jag började få som vita prickar framför ögonen. Jag kände att jag verkligen behövde sitta ner, och samtidigt frågade barnen om vi kunde äta mellanmål. Då blir en del av mitt vänstra öga svart och resten av synfältet alldeles suddigt så jag kunde knappt se barnen. Barnen ville ha mjölk och flingor, men jag kunde knappt hälla i det i en skål till dem. Jag började sedan få hjärtklappning och det kändes som att jag skulle svimma. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra så jag tog två migräntabletter. Efter en stund börjar jag se bättre men jag mådde fortfarande inte bra. Jag trodde då att det hade gått ungefär fem minuter, men det hade gått en hel halvtimme.

Usch, jag var så himla rädd! Nog med detaljer. För att göra den här långa historian kortare så kom till slut min värdmamma hem och tog barnen och sedan sov jag resten av dagen. Därefter frågade någon knappt här i huset hur jag mådde, det var en jättekonstig stämning i några dagar och till slut släppte dem en bomb igår. Jag vill inte gå in på för mycket detaljer, men jag har verkligen mått dåligt och jag mår dåligt. Tankarna snurrar på vad jag borde göra och inte göra.

Ni som funderar att åka som au pairer, ÅK! Men förvänta er verkligen inte att det ska vara en dans på rosor. Det är inte lätt att bo och jobba i samma hus.

Jag behövde verkligen få komma ut och göra något igårkväll, så då var jag med Johanna och Kajsa på en amerikansk fotbolls match på Boston College. Det var häftigt! Jag ska lägga upp bilder så ni får se.

Jag har tyvärr inte skrivit något här igår och idag, men jag mår inte så bra. Jag hade en hemsk dag igår, och jag mår fortfarande inte bra. Om jag har kryat på mig till imorgon så kanske jag har energi att berätta mer.

Tills dess, jag hoppas att ni alla har det bra i Sverige!

I lördags föll det ju som sagt snö här, och jag som inte hade några vinterkläder alls här fick ju så klart lite panik. Så efter att jag hade vaknat hos Kajsa i söndags tog jag T:et hem och sedan tog jag bilen till Natick och Framingham på jakt efter vinterkläder. Efter många timmar där kom jag hem med en vinterjacka (inte det lättaste att hitta något som verkade varmt, så jag köpte det varmaste jag kunde hitta), vantar, mössa, en fleece-jacka och varma strumpor. Kvar är nu att hitta ett par vinterskor och ett par täckbyxor så jag kan leka med barnen i snön.

Dessutom hittade jag ett scrapbooking-album. Jag gick in på A.C. Moore som är en pysselaffär, och av en ren slump visade det sig vara rabatt på en massa scrapbookingsaker. Jag hittade ett album som jag tycker blir perfekt för mina USA-bilder och som dessutom var ett riktigt kap - det kostade $20, sedan var det sänkt till $10 och när jag skulle betala blev det bara $5. Så nu ska jag verkligen ta tag i att framkalla en massa bilder!

Så idag var dagen då "riktiga" Halloween utspelar sig. Min värdmamma frågade mig förra veckan om jag och någon vän till mig skulle vilja vara här hemma och öppna dörren och ge godis när barnen i områden gick på "trick or treat" (bus eller godis), och i gengäld skulle dem hyra en film till oss som vi ville se. Så Johanna kom över till mig efter att hon hade slutat. Innan Johanna kom så fixade sig mina värdbarn i ordning för att gå på trick or treat med mina värdföräldrar, och dem var så söta! Min äldsta var en brud, mellersta var spiderman och den minsta var en fjäril. Min värdmamma hade laddat upp med enormt mycket godis. Eftersom de inte bodde här förra Halloween så visste de inte vad de skulle förvänta sig, så vi hade sex stora påsar med olika sorters godis. Efter två timmar med barn som knackade på dörren så hade jag bara gett bort godiset i två av påsarna, haha, så nu har vi en massa godis kvar.

Medans jag och Johanna öppnade dörren och gav godis till barnen så passade vi så klart även på att testa alla godissorter. Och nu flera timmar senare så mår jag fortfarande illa. Till sist kom i alla fall min värdfamilj hem igen, och sedan kom även Kajsa hit. Sedan när alla barnen hade lagt sig så såg jag, Johanna och Kajsa på filmen Bridesmaides som mina värdföräldrar hade hyrt åt oss. Jätterolig film!

Här är allt godis:






Nu är det nog bäst att jag sover antar jag för jag fick veta ikväll att min värdpappa skulle ha ett tidigt möte på jobbet så jag behöver börja jobba kl. 6.45. Dessutom fick jag veta att det förmodligen kommer vara så några gånger i veckan nu framöver, så de skulle fundera ut hur de ska ändra mitt schema om jag kanske ska sluta tidigare de dagarna eller om jag ska sluta tidigare på fredagar.

Happy Halloween!