Nu sitter jag på Panera Bread i Needham. Jag tog en promenad hit för lite frukost i form av en bagel med cream cheese + yoghurt, jordgubbar och müsli. Väldigt gott!

Att vara au pair är verkligen en känslomässig berg-och-dalbana. Och att vara au pair och vara i rematch är ännu värre. Ena sekunden vill jag bara ge upp och åka hem, medans jag nästa sekund verkligen vill försöka hitta en familj och stanna här. Igår fick jag ett erbjudande av en counselor i Lexington (ligger norr om där jag bor just nu). Det finns en familj där som behöver en au pair till mitten av januari. Så jag skulle kunna jobba för dem i 7 veckor, och under tiden leta efter en familj som jag kan komma till efter det. Det låter ju helt otroligt lite att vara hos en familj i 7 veckor, men samtidigt så är det tydligen väldigt svårt att hitta en familj såhär nära jul. Den familjen verkar i alla fall vara jättegullig och de verkar vara väldigt hjälpsamma. Och den counselorn som är i det området verkar också väldigt hjälpsam. Jag pratade med familjen på telefon igår, och då bestämde vi att jag ska komma och äta frukost på söndag hemma hos dem. Dem äter tydligen alltid pannkakor av något slag eller våfflor på söndagar, och på söndag är det svenska pannkakor som står på tur. Så värdpappan sa att han kände pressen nu när jag skulle äta med dem om dem verkligen smakar som riktiga svenska pannkakor. Haha. Dem verkar verkligen ha humor.

Ikväll ska jag äta middag med en familj i Brookline. Jag vet inte riktigt vad jag känner för den familjen. Jag får väl se hur det känns efter att jag har varit där ikväll. Det stora minuset är väl att jag aldrig skulle köra bil, utan jag skulle behöva ta tunnelbanan överallt.

I helgen var jag, Johanna och Theresa upp i Prudential Center där man kan se ut över Boston. Det var verkligen värt att åka upp dit! Här är två bilder: