City: Norwalk
State: Connecticut
Children: Boy (6), boy (0)
Pets: None

Oj, ännu en familj! Familjen bor cirka en timme med tåg från NYC i Norwalk, CT (ganska nära match #3 faktiskt). De har en pojke på 6 år som börjar skolan i höst, och en liten kille på 6 månader som kommer vara på ett daycare några dagar i veckan. Jag har skickat iväg ett mail till familjen om att jag är intresserad, så nu är det bara att vänta och se vad som händer.

City: Forest Hills
State: New York
Children: Boy (1)
Pets: One dog

Som de andra gångerna så är det när man minst anar det som en ny match dyker upp. Jag skulle kolla på ett mail från igår, och då fanns det helt plötsligt en intresserad familj där! Tyvärr kan jag inte se deras essay och deras foton, så värdmamman skulle titta efter varför det är så. Det jag vet är att familjen bor cirka 25 minuter utanför Manhattan, och det verkar som att det är en ensamstående mamma. Trots att jag knappt vet något om familjen så känns det otroligt bra att det är en pojke på 1 år eftersom det är den åldern jag vill ta hand om. Jag ser fram emot att läsa om familjen!

Uppdatering: Nu kan jag se deras profil. Och oj vilken söt liten kille! De bodde visst 15 minuter från Manhattan i Forest Hills, Queens. Jag skickade iväg ett mail till mamman om att jag är intresserad av att få veta mer om dem.

Imorgon kl. 19 ska jag skypa med den svenska tjejen. På lördag samma tid ska jag skypa med hela familjen, alltså föräldrarna och båda barnen. Ska bli spännande att träffa 4-åringen eftersom jag knappt gjort det innan. I'll keep you posted!

Tänkte bara ge er en uppdatering om hur det går med New York-familjen. Vi bestämde i lördags att vi skulle skypa igår kl. 20.00 svensk tid, så att jag skulle få "träffa" pappan och 4-åringen också. Så jag loggade in på Skype vid den tiden, men dem loggade inte in. När det hade gått 40 minuter så skulle jag precis logga ut och då loggade dem äntligen in. Tyvärr blev det något fel med både min och deras kamera så vi kunde inte se varandra, men jag fick i alla fall prata med allihopa. Pojken berättade bland annat att han kunde säga tack på svenska, så sött! Samtalet varade ungefär 30 minuter, och nästan hela samtalet pratade jag med pappan.

Vi ska bestämma en tid när jag ska prata med nuvarande Au Pairen under veckan!

Jag har precis avslutat samtalet med värdmamman i familjen. Jag tycker att samtalet gick jättebra! Deras ursöta bebis var också med. Vi pratade i lite mer än 45 minuter och jag fick svar på alla mina frågor jag kom att tänka på, och även mamman frågade mig saker. Mamman var jättetrevlig och de verkar väldigt måna om sin Au Pair. Hon sa att hon hade skrivit en massa saker på deras ansökan som hon sagt till Au Pair in America att hon ville att jag skulle kunna se och dessutom flera bilder, men jag kan bara se deras essay. Jag fick ju reda på det mesta ändå, men hon skulle i alla fall skicka lite bilder på huset senare under dagen och några fler på familjen eftersom jag inte kan se några på sidan.

Om jag skulle vara deras Au Pair skulle jag alltså bara ta hand deras 4-åriga pojke, eftersom bebisen är med sin mormor/farmor på dagarna. Bara ibland skulle jag ta hand om bebisen också om föräldrarna vill göra något på helgen eller kvällen. En vanlig dag skulle jag jobba från 7.30am-5pm, och hålla i mig i närheten men vara ledig under timmarna pojken är på skolan. Och jag måste säga att alla frågor jag ställde fick jag väldigt bra svar på. Jag ska förmodligen skypa med pappan och pojken någon gång i helgen, och som sagt med nuvarande Au Pairen till veckan. Jag fick också veta att dem vill ha en Au Pair i början av augusti (gissar på att det då är 1 eller 8 augusti), men att dem också kan vara flexibla in i juli. Men för mig spelar det ju ingen roll om det är juli eller augusti.



Värdmamman skulle också förutom bilderna maila några frågor under dagen. Jag ser framemot att se vad hon skickar på mailen sedan!

Nu är det bara en timme kvar tills jag ska skypa med New York-familjen. Spännande!

Ja det har blivit lite ändrade planer för mig.. Tanken var ju att jag skulle jobba hela sommaren, och därför satte jag mitt tidigaste datum som tillgänglig till den 22 augusti. Men nu har jag bestämt mig för att inte jobba i sommar. Flera anledningar till det, men främst att min chef vill att jag ska börja jobba innan jag ens är klar med skolan. Dessutom skulle jag då jobba till dagen innan jag åker till USA (om jag skulle åka 22 augusti), så jag skulle inte ens hinna "landa" mellan skola, jobb och USA. Önskar bara att jag hade tagit det här beslutet tidigare, men nu är det som det är och jag är jättenöjd med mitt beslut.

Igår pratade jag med SI och ändrade mitt tidigaste datum till den 5 juli (tur att jag ringde igår för London-kontoret skulle tydligen vara stängt några dagar på grund av det kungliga bröllopet i helgen). Jag frågade om dem trodde att jag är för sent ute för att hitta en familj i juli, men det trodde dem inte men dem kan såklart inte garantera något. Men det borde ju börja hända lite mer på Au Pair-fronten nu när jag har flyttat mitt datum en och halv månad. Hoppas verkligen att jag får en familj som vill ha en Au Pair i juli, men om det inte blir så får jag väl vara ledig ett tag. Jag har trots allt jobbat sedan jag var 15 år samtidigt som skolan så det borde jag vara värd!

Såhär ser det ut på min Au Pair in America-sida nu:

Jag antar att ni är nyfikna på hur det går med New York-familjen! Vissa av er vet hur det går, men för er som inte vet så har jag mailat lite med värdmamman. Igår skickade hon lite bilder på familjen och hon skulle skicka några fler idag. Dessutom har vi bestämt att vi ska skypa imorgon klockan 16 svensk tid! Hon sa också att jag gärna fick prata med deras nuvarande svenska Au Pair nästa vecka när hon kommer hem från sin semester. Även om jag nu har ändrat att jag kan åka redan i juli, och dem vill ha en Au Pair i augusti (vet inte när i augusti) så ska jag prata med dem eftersom de verkar vara en bra familj. Något som är väldigt positivt om man jämför med Boston-familjen är att den här familjen inte är lika stressad. Hur som helst så berättar jag imorgon hur samtalet gick!

Och just ja, höll på att glömma.. Igår när jag pratade med SI gjorde jag också en "intresseanmälan" på en värdfamilj som finns på deras hemsida. Det finns en ganska stor risk att familjen redan har hittat en Au Pair men det är ju värt en chansning.

City: Chappaqua
State: New York
Children: Boy (4), boy (6 months)
Pets: One dog

Äntligen en tredje familj! Det är en familj med två barn som bor i Chappaqua, NY. Staden ligger cirka 50 minuter med tåg från NYC. Både mamman och pappan jobbar, och jag skulle för det mesta ta hand om den äldre pojken, bara någon enstaka gång ta hand om båda. Innan jag såg mailet sa jag: "Det känns inte ens som att det är någon mening att logga in på mailen. Nu har jag inte längre några förväntningar på att det ska vara något där". Men så loggade jag in ändå, och där ligger ett mail från en familj. Det konstiga var bara att det inte fanns något "A Host Family is Interested in You!"-mail, bara ett mail från mamman där hon hade skickat med deras essay. Men hon skrev att jag kunde säga till om jag ville få se mer. Jag har skickat iväg ett mail om att jag är intresserad av att prata med dem, så nu är det bara att vänta och se vad som händer.

I söndagskväll när jag var ute på min dagliga promenad så gick jag och funderade. Och då kom jag att tänka på en sak som tjejen som intervjuade mig sa. Nämligen att många värdfamiljer är väldigt sent ute med att hitta en ny Au Pair, jag tror hon sa något om 3 månader innan. Så därför tänker jag som så att då kanske det inte kommer höra av sig familjer som vill ha en ny Au Pair i augusti förrän i maj. Så nu har jag bestämt mig för att ändra min inställning till matchningsprocessen. Jag tänker inte förvänta mig att få en intresserad familj förrän om några veckor. Så även om jag såklart hoppas få kontakt med familjer innan april är slut, så tänker jag inte ha så höga förväntningar. Det händer när det händer helt enkelt. Och hela dagen igår kändes så annorlunda, jag kände mig alldeles lugn. Jag känner inte att jag måste logga in på mailen hela tiden. Så ett tips till er som ska gå in i matchningsprocessen eller är där: stressa inte upp er, ta det bara lugnt och tänk inte allt för mycket på det.

Men en annan sak jag tänkt på är att det faktiskt är en häftig känsla, att jag nu befinner mig i matchningsprocessen och väntar på en familj. Efter alla dessa månader jag har läst bloggar där andra har varit i den här processen, så är nu jag där. Att efter all denna längtan så är det nu jag som kan få ett samtal från en amerikansk familj.

Jag tror förresten inte att jag har skrivit här på bloggen att jag har funderat på att ändra mitt tidigaste tillgänglighetsdautm. Jag har funderat fram och tillbaka om jag ska ändra det till juni eller juli istället bara för att jag så gärna vill iväg nu. Men som det känns nu så tänker jag nog fortfarande ha kvar det i augusti eftersom det finns några anledningar till varför jag vill vara kvar i Sverige under sommaren. Det är ju trots allt inte så många veckor mellan mitten på juni och slutet av augusti.

En annan sak.. Igår fick jag ett erbjudande om att jobba som Au Pair i London. En vän till familjen känner någon som känner någon som jobbar som Au Pair där, och den familjen behövde en ny Au Pair till sommaren. Det var några som blev väldigt glada då eftersom det skulle betyda att jag då bara skulle vara en 2 timmar flygresa bort, istället för över 10 timmar bort i en annan världsdel. Men det är ju ändå USA jag vill till i första hand.

Som ni märkt så har jag inte skrivit något här på några dagar. Anledningen är förstås att det inte händer något alls på Au Pair-fronten. Eftersom jag blev bortskämd med att få två familjer så snabbt efter varandra, så förväntade jag mig på något sätt innerst inne att det skulle komma en ny familj under veckan. Men nej, så blev det inte. Jag loggar in på mailen femhundraelva gånger per dag, så till slut blir jag lite smått galen när det inte finns något "A Host Family is Interested in You!"-mail där. Jag kan ju säga som så att det inte är så bra för självförtroendet att inte få en ny familj som är intresserad. Jag vet inte hur många gånger som jag har tittat igenom min profil och funderat på om det finns något som går att ändra eller lägga till, men jag tycker faktiskt att min profil ser väldigt bra ut.. Men det är ju bättre om det tar ett tag innan en jättebra familj dyker upp, istället för att det kommer flera familjer som inte känns rätt. Det som är jobbigast är att leva i ovisshet, det är jag inte bra på. Jag vill liksom veta vart jag ska flytta, och när jag ska flytta. Jag ska hålla alla tummar och tår för att min drömfamilj (om det nu finns någon sådan) kontaktar mig under veckan som kommer.

Jag har ju skrivit förut att jag från ena dagen till den andra kan ändra mig om vart jag verkligen skulle vilja komma. Och de senaste dagarna har jag snöat in mig på California. Jag läser väldigt många Au Pair-bloggar, och häromdagen hittade jag en blogg som skrivs av en tjej som bor i San Diego. Så jag antar att det är därför jag har börjat tänka på CA. Imorgon är det väl östkusten som lockar igen, haha.

Nu är familjen borta från ansökningssidan. Alltså har dem läst mitt mail. Men jag har inte fått något svar på mailet jag skickade. Jag skrev ett väldigt trevligt mail (tycker jag) och jag tycker att familjen i alla fall borde skicka något tillbaka. Inte vet jag, men jag tycker det är lite dåligt. Känner mig faktiskt bara mer säker på mitt beslut nu.

Vad roligt förresten att fler och fler hittar hit. Antalet besökare har bara ökat och ökat sedan jag börjat få matchningar. Kul.

Nu är beslutet fattat, det blev inte Boston för min del den här gången. Innerst inne var nog beslutet fattat för längesedan. Och som några av er kommenterade, så såg man nog ganska tydligt i min text hur jag kände. Jag följde min magkänsla och skickade ett mail förut till familjen och förklarade hur jag kände. Jag är väldigt nöjd med mitt beslut och jag tror att "min familj" finns där ute någonstans. Det gäller att tänka positivt. Efter att jag har tagit en lång promenad och rensat tankarna så känns det ännu bättre. Man brukar ju säga tredje gången gillt, så nästa familj som är intresserad av mig kanske är min familj. Nu är det bara att gå vidare och vänta på att nästa familj dyker upp. Förhoppningsvis inom en väldigt snar framtid.

Det blev inte att jag skrev något här igår om samtalet. Jag kände att jag behövde smälta det och fundera lite. Jag skulle kunna skriva en uppsats med allt jag tänker angående samtalet, men jag ska försöka korta ner det.

Familjen skulle ringa halv sex, men det dröjde ytterligare två timmar innan telefonen ringde. Jag fick först prata med pappan. Han berättade lite om hur dem bodde, hur jag skulle bo, att dem skulle köpa en bil till Au Pairen och att dem reste väldigt mycket. Han frågade också: "When would you be able to come? In May?". Dem ville att Au Pairen skulle komma innan bebisen var född (innan juli) så att man hinner få en relation till deras andra två barn. Men jag sa att jag tidigast skulle kunna komma i juni. Sedan fick jag prata med mamman också.

Saken är den att familjen verkar hur trevlig som helst. Jag tror verkligen att man skulle kunna få en bra relation till föräldrarna då dem är lite yngre också. Men samtalet blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Dem hade lite dålig koll på saker och ting, och det var inte som att jag kunde fråga alla mina frågor och inte heller som att vi skulle prata igen innan vi bestämde oss för varandra. Det var väldigt pang på, ungefär: "Är du intresserad?". Efter att jag knappt fått svar på några frågor alls. Men efter att jag har tänkt lite så har jag kommit fram till att det nog var så för att familjen inte har så mycket erfarenhet av att prata med blivande Au Pairer. Dem hade bara haft en Au Pair tidigare, men som hade fått slutat för att dem inte kunde kommunicera med henne för att hon inte kunde engelska. Pappan sa: "...but your english is terrific". Man blir så glad av att få höra sådant.

Även om samtalet inte blev vad jag hade förväntat mig så verkar det vara en jättegullig familj. Men det är en sak som gör att jag förmodligen kommer säga nej. Småbarn behöver väldigt mycket uppmärksamhet och hjälp, och att ibland ta hand om två barn under två och ett halvt plus en nyfödd bebis känns inte helt rätt. Jag tvekar inte på om jag skulle klara det, för det vet jag att jag skulle. Men jag skulle inte kunna ge barnen den uppmärksamhet och hjälp de behöver. Det hade varit en helt annan sak om det bara var de två äldre barnen, eller att det var en nyfödd bebis plus ett äldre barn. För även om jag bara skulle ta hand om bebisen på dagarna så skulle jag ta hand om alla tre barnen på helger när det behövs.

Efter att vi hade avslutat samtalet (som inte alls varade särskilt länge) så skickade jag iväg ett mail till mamman med några frågor, då jag tyckte att det mesta var väldigt oklart. Fick ett svar en stund efter som gjorde att det blir ett ännu svårare val då mamman verkar så otroligt snäll. Det är ett väldigt svårt beslut då föräldrarna verkligen verkar toppen, men då situationen med barnen inte känns helt hundra. Och det är ju trots allt barnen jag kommer spendera mycket tid med.

Samtidigt är det svårt att skjuta bort tankarna som: "Kommer det komma en bättre familj? Kommer det komma en till familj överhuvudtaget?". Även om jag vet att det är väldigt osannolikt att det inte skulle komma en till jättebra familj. Det här är ju trots allt den andra familjen, och jag har ju inte ens varit godkänd i två veckor. Jag ska fundera på det här under dagen, och sedan höra av mig till familjen.

Jag tittade mailen igår innan jag åkte till jobbet. Sedan när jag kom hem tittade jag också mailen några gånger. Men inget svar från Boston. Så jag tänkte att jag nog inte kommer få något svar förrän på måndag morgon. Sedan vid halv sex när jag i princip är på väg ut genom dörren, så ringer hemtelefonen. Min pappa svarar, och han tror att det är hans syster så han skämtar (han håller alltid på så, om man känner honom så förstår man) och säger något i stil med: Hello my name is Tommy. Sedan hör jag att han fortsätter säga något annat på engelska, och sedan ger han mig telefonen. Det enda jag hinner tänka är det kan ju inte vara en familj från USA som ringer, så jag svarar på svenska: Hallå. Och som svar får jag: Hi this is the ***** Family!

Jag blev så himla chockad! Det var pappan från familjen som ringde (jag som hade föreställt mig att det skulle vara en mamma jag skulle prata med första gången). Han frågade om jag hade tid att prata, men jag sa att jag precis var på väg ut och att jag hade en tid att passa men att jag skulle vara hemma hela dagen imorgon. Så han sa att dem skulle ringa imorgon (läs idag) samma tid. Så roligt att dem hörde av sig. Även om jag var så chockad att jag inte riktigt vet vad jag fick fram på engelska. Men han lät verkligen så trevlig. Han lät som tagen ur en amerikansk film.

Det känns ju inte som att det blev en så lyckad start med familjen. Och hur stor är liksom chansen att min pappa svarar något på engelska, också ringer det en familj från USA. Familjen fick sig säkert ett gott skratt. Jag kommer i alla fall vara så nervös senare idag. Men det kommer säkert gå bra. Jag skriver här sedan hur det gick.

City: Medway
State: Massachusetts
Children: Girl (30 months), boy (14 months), baby (due in July)
Pets: None

Jag har fått min andra match! Så spännande. Det är en familj med en flicka på två och ett halvt år, en pojke på lite över ett år och en bebis som ska komma till sommaren. De bor i en liten stad som ligger 45 minuter från Boston. Det verkar vara en så himla trevlig familj. Åh jag är så glad, vilken bra start på dagen. Jag får verkligen en helt annan känsla med den här familjen, om man jämför med Texas-familjen.

Nu ska jag skriva ihop ett mail och skicka iväg till familjen. Jag ska skriva att jag verkligen är intresserad av att prata med dem.

Förra onsdagen när jag fick veta att jag var godkänd, så satte jag mig direkt och skrev ner alla frågor jag vill fråga familjer. Det blev en hel del frågor faktiskt, 40-50 stycken tror jag. Men jag vill ju såklart ha svar på alla funderingar innan jag bestämmer mig för en familj, så då behövs ju så många frågor. Det är en blandning av frågor som finns på ansökningssidan, frågor ur häftena jag fick på intervjun och frågor som andra Au Pairer har tipsat om. Så nu är jag i alla fall förberedd om en familj ringer.



Det har tyvärr inte dykt upp någon ny familj. Jag tittar mailen och ansökningssidan flera gånger om dagen, haha. Men jag har ju trots allt bara varit godkänd i en vecka. En sak lärde jag mig i alla fall av Texas-familjen, att man även kan få matchningar på helgen. Så nu blir det att titta mailen hela tiden då också. Jag vet faktiskt inte varför jag hade fått för mig något annat..

Jag fick förresten mitt utdrag från polisen igår. Så igår kväll gick jag och postade det, så det kommer nog fram till SI idag.

Dallas, Texas

Det blir inget Texas för mig. Jag fick aldrig svar på mailet jag skickade till SI, men jag tänkte att det är ju ändå jag som bestämmer vilken familj jag vill bo och jobba hos ett år, så jag skickade ett mail till familjen. Där jag skrev att jag tyvärr inte var den rätta personen för deras familj. Jag fick sådant dåligt samvete över att jag sa nej till dem, eftersom de verkade så intresserade när jag läste mailet dem hade skickat. Inte kul att behöva såra människor, inte för att jag tror att familjen tog illa upp, men ändå. Efter en stund så fick jag i alla fall ett mail från värdpappan där han önskade mig lycka till i sökandet av en värdfamilj.

Det finns säkert dem som tycker att det var dumt av mig att inte ge familjen en chans. Men det kändes verkligen inte alls rätt. Och då tycker jag bara att det är dumt att ta upp familjens tid.

Nu är det bara att hoppas på att det kommer upp en ny familj snart.

City: Plano
State: Texas
Children: Girl (2), boy (5), boy (9 months)
Pets: None

Jag har fått en match! Familjen bor i Plano, TX som är en förort till Dallas och består av en mamma, pappa och tre barn. Deras "essay" finns att läsa på sidan och dessutom finns det några bilder av familjen. Dem hade även skickat ett mail med fler bilder och frågade om vi kunde bestämma en tid för att skypa. Men jag måste tyvärr säga att det är något jag inte kan sätta fingret på som gör att det här inte alls känns som den rätta familjen. Dessutom skulle jag alltid behöva jobba på kvällar och på lördagar (förutom den helgen man måste vara ledig), och istället vara ledig halva söndag + måndag. Vilket jag inte tycker känns helt lyckat.

Jag ska skicka iväg ett mail till SI nu och fråga hur jag ska göra. Om det är okej att skicka iväg ett mail till familjen redan och säga att jag tyvärr inte är den rätta Au Pairen för dem. Hur som helst så är det ju väldigt roligt att jag fått en match efter att bara varit godkänd i fem dagar. I mailet från familjen skrev dem förresten också att jag talade väldigt bra engelska. Väldigt roligt att höra!